"Extra allt" av Mats Alvesson

För en tid sedan var jag på konferens där uppgiften innan var att läsa Mats Alvessons "Extra allt - när samhälls- och människoförbättrandet slår tillbaka". Precis som jag lite fördomsfullt misstänkte var vi en mycket liten skara människor som faktiskt öppnade boken, ännu färre som faktiskt läste den. Jag tillhör dock den stolta skaran som kan betrakta boken som utläst. 

Mats Alvesson hade beskrivits som "provocerande för många" men det var nog med svenska mått mätt för särskilt bråkig var inte boken. Däremot var den fantastiskt intressant och sa emot i princip allt som konferensen handlade om. Själva texten var ingenting för nybörjare vilket var lite tråkigt för det är till den stora massan som innehållet riktas. Är man inte van vid att läsa tyngre böcker är den lite bökig och dessutom full av oändliga upprepningar. Innehållet var däremot högintressant. 

Så kort sagt, vad vill Alvesson egentligen säga? De viktigaste punkterna:

1. Vi strävar hela tiden efter att bli bättre, bäst och mest och vi når taket till slut vilket bränner ut oss och gör oss förvirrade. Det finns en gräns för hur förbättrad världen kan bli.

2. Vi lever i en tid där vi matas med budskapet att det hemskaste du kan göra är att ställa krav på en människa. Vårt samhälle är uppbyggt på så sätt att det inte spelar någon roll att du inte uppfyller betygskraven (in på högskolan ska du ändå). Det spelar ingen roll om du inte har kvalifikationerna (jobbet ska du ha ändå). Det spelar ingen roll om du inte klarar de sociala kraven (du ska representera ändå). Vi accepterar inte ett nej utan ska hela tiden argumentera för vår egen plats och därför blir vi olyckliga därefter. 

3. För att ta hand om alla människor som inte klarar av ett nej har vi skapat planer mot kränkande särbehandling, klagomålshanteringsavdelningar och tröstcoachning. Detta skapar larviga, bräckliga individer som blir arga eller ledsna så fort allt inte är individanpassat efter dem.  

4. Att folk är bräckliga har fött en massa låtsasjobb, exempelvis livsstilsscoacher, socioterapeuter och arbetsguider. Andelen hjälpare står inte i relation till andelen (på riktigt) hjälpbehövande. Vår strävan efter att rädda allt och alla till varje pris tar fokus från de som är seriöst kompetenta. 

5. Vi klarar inte av motgångar. Det som tidigare bedömdes som normal sorg efter till exempel ett negativt antagningsbesked till en utbildning ses nu som ett trauma som kräver professionellt stöd. Det har format människor som tror att detta är det normala och därför tänker de inte själva längre.

 

 

6. Eftersom alla vill vara den godaste, bästa och proffsigaste personen blir konkurrensen enorm. Det föder problemet att alla som inte är bäst känner sig misslyckade. (Och söker hjälp hos dessa eviga coacher, guider, terpauter....

7. Alvesson beskriver 8 sociala lagar som förklarar varför denna typ av samhälle inte är hållbart. Det handlar bland annat om att vi ställer enorma krav på oss själva att vi hela tiden ska vara goda, inte tycka fel saker, inte uttrycka oss så att någon kan ta illa upp, hela tiden sträva efter att utvecklas, spinna vidare i hamsterhjulet till samhälle.....

Vi lever alltså i en tid där det ses som provocerande att tala klarspråk och ställa krav. Jag har reflekterat över att de enda riktiga organisationerna där ett nej är ett nej och inte ett kanske är Polismyndigheten och inom det militära. Där gäller fortfarande kompetens, attityd, betyg och rekommendationer som underlag för om du ska få delta eller inte. Det hjälps inte att gråta ut på antagningen eller söka samtalsstöd. Det hjälps heller inte att du redogör för exakt varför just du ska få vara ett undantag. Kvalificerar du dig inte så gör du det inte och det är inte mer med det. Enligt Alvesson följer vi en samhällsnorm som säger "du kan bli allt du vill, sluta aldrig kämpa! Stäm dem! Läs upp betygen och sök igen!" medan vi egentligen ska foga oss i att acceptera att vi inte är ämnade för vissa saker och erkänna att vi inte höll måttet. Vi bör göra annat. 

Drömmar är fantastiska och bra, men de får inte ersätta verkligheten.