Saker man trodde som barn
Ibland halkar vi in på ämnet "konstiga saker man trodde på när man var barn". Det är rätt underhållande! Även om man är ett klokt och bildat barn kan det ju finnas saker man ändå inte riktigt begriper sig på. Och barn pratar som bekant med varandra och
skapar egna "sanningar".
Saker jag trodde som barn....
Hur apor blev till människor
Det där med evolution är ju rätt knivigt att förstå även för den insatte vuxne, men jag trodde att när aporna blev människor så var det helt enkelt så att en dag födde en apa ett människobarn istället för ett apbarn. Det föddes en ny ras på det sättet och när det barnet vuxit upp parade hen sig med en annan människa och så var arten människan skapad. Trodde även att ap-generationen var någon eller några generationer tidigare än min mormor, det vill säga inte så överdrivet länge sedan. Min mormor var född 1919.
Döda människor på lekplatser
När man var på lekplatser där det var mycket grus, under klätterställningar och gungor till exempel, så hände det ju att markduken kom upp. Särskilt när vi barn aktivt grävde upp den.... Vi trodde det var kläder på döda människor som grävts ner där. Gravar som kom upp i dagen. (Vilket egentligen gör det ännu sjukare att vi aktivt grävde upp dem...)
Barnen i grottorna
I min barndom gick jag hos dagmamma. När vi var ute och spatserade i det lilla samhället så fanns det en gammal fornborg och flera områden med mycket sten i närheten. Vi fick lära oss (från vuxna och äldre barn) att under de värsta klippblocken låg det barn som krupit in i håligheterna för att utforska, sedan hade grottan rasat och de blev fast där inne så nu låg det mosade skelett därinne. Det är klart att de skrämde upp oss med detta för att vi inte skulle hålla på och krypa in bland stenarna, men jag trodde ganska länge på att det låg barn därinne.
Saker jag trodde som barn....
Hur apor blev till människor
Det där med evolution är ju rätt knivigt att förstå även för den insatte vuxne, men jag trodde att när aporna blev människor så var det helt enkelt så att en dag födde en apa ett människobarn istället för ett apbarn. Det föddes en ny ras på det sättet och när det barnet vuxit upp parade hen sig med en annan människa och så var arten människan skapad. Trodde även att ap-generationen var någon eller några generationer tidigare än min mormor, det vill säga inte så överdrivet länge sedan. Min mormor var född 1919.
Döda människor på lekplatser
När man var på lekplatser där det var mycket grus, under klätterställningar och gungor till exempel, så hände det ju att markduken kom upp. Särskilt när vi barn aktivt grävde upp den.... Vi trodde det var kläder på döda människor som grävts ner där. Gravar som kom upp i dagen. (Vilket egentligen gör det ännu sjukare att vi aktivt grävde upp dem...)
Barnen i grottorna
I min barndom gick jag hos dagmamma. När vi var ute och spatserade i det lilla samhället så fanns det en gammal fornborg och flera områden med mycket sten i närheten. Vi fick lära oss (från vuxna och äldre barn) att under de värsta klippblocken låg det barn som krupit in i håligheterna för att utforska, sedan hade grottan rasat och de blev fast där inne så nu låg det mosade skelett därinne. Det är klart att de skrämde upp oss med detta för att vi inte skulle hålla på och krypa in bland stenarna, men jag trodde ganska länge på att det låg barn därinne.
Hummelsta fornborg,delvis rasad över diverse barn....
Ögon i nacken
Jag hade samma fröken från första dagen i ettan till sista dagen i femman. Hon hade ögon i nacken. Hon berättade det med sådan inlevelse att vi nog alla trodde på det mer eller mindre. Ögonen i nacken var osynliga för andra men hon kunde använda dem till att titta bakåt med och se om vi skötte oss eller inte. De vanliga ögonen höll koll framåt under tiden. Man tittade intensivt i nacken för att försöka se ungefär var ögonen satt, vi såg aldrig några. Men skötte oss, det gjorde vi!
Regnbågen på insidan
Ur diskussioner med båda mina föräldrar vid många tillfällen pratade vi om hur människan ser ut på insidan, särskilt insidan av magen. En period var jag fascinerad av organ och skelett. På insidan av magen fanns därför regnbågens färger, det var jag säker på. Konversationen gick på repeat som nedan;
Ur diskussioner med båda mina föräldrar vid många tillfällen pratade vi om hur människan ser ut på insidan, särskilt insidan av magen. En period var jag fascinerad av organ och skelett. På insidan av magen fanns därför regnbågens färger, det var jag säker på. Konversationen gick på repeat som nedan;
- På insidan av magen är det lite rött.
- Ja….
- Och lite grönt, och lite blått…
- Ja….
- Och lite gult och lite orange och lite rosa och lite vit…
- Ja, så är det nog….
- Och lite svart, brunt och lite grå och lite lila…
Och så vidare och så vidare i evighet.
Alla svarta föds vita
Jag trodde att alla mörkhyade personer föddes vita, men att solen var så stark där de bodde att de snabbt mörknade efterhand. På handflator och fotsulor kom solen inte åt så därför var de ljusare där. Anledningen till att jag trodde såhär var
att min mamma berättat att i mycket varma länder är man svart för att ha ett skydd mot solen. Jag tolkade det som att det var solen som färgade människorna, vilket ju är både rätt och fel beroende på om man tittar på det ur evolutionär synvinkel eller
inte.