liljamedvilja.blogg.se -

De flesta av oss känner igen Ingrid Luterkort, född 1910. Hon har varit med i väldigt många filmer från svartvita pilsnerfilmer till sin sista roll i filmen Psalm 21 som hade premiär 2010. Hon var vid premiären 100 år gammal. Hon är utbildad kantor och har ägnat sitt liv åt film och teater. När hon var 88 år gav hon ut boken Om igen, herr Molander! som handlar om Dramatens historia genom århundradena, komplett med vittnesskildringar från både kända och okända elever.

Hon går igenom hur teateridealen förändrats, hur lokaler utformats för att skådespelet ska få optimala förutsättningar, lärarna och deras pedagogik, skolledarna och deras visioner. Och naturligtvis en massa annat.

Bland eleverna finns Ingrid Bergman, Signe Hasso, Hasse Alfredsson och andra kändisar. Känner ni igen hon längst ner till höger? Det är Öllegård Wellton, Tommy och Annikas mamma i Pippi.

Schema för teaterutbildning och kulturell orientering från 1830-talet på bilden ovan. Nordens totalfjäsk för fransk kultur är påtaglig och mycket inspiration hämtas från Europa. Det har gett oss fantastiskt mycket.

För att få lite perspektiv på hur otroligt länge sedan detta är kan nämnas att år 1835;
- kunde man bara begära skilsmässa om den andra parten söp, var våldsam eller levde osunt. Annars fick man bara stå ut.
- kvinnor kunde inte antagas som teaterelever på samma villkor som män. Det ansågs synnerligen opassande att kvinnor skådespelade, men de fick göra det om rollen absolut krävde en kvinna.
- Potatis hade ännu inte blivit den vanligaste kolhydraten.
- Den stora industrialiseringen i Sverige hade ännu inte börjat.
- Järnväg var fortfarande ovanligt.
- Folkskolan var ännu inte införd.
- Politiken var strikt konservativ.
- Kvinnor hade naturligtvis ingen rösträtt.
- Eftersom det inte fanns fackliga organisationer var barnarbete vanligt och vuxna personer hade inget arbetsrättsligt skydd alls.

Det som gör boken så intressant är främst alla bilder. Många bilder är hämtade från före detta elevers egna fotoalbum och det är en fantastisk skatt att få ta del av dem. Mycket fakta från boken hade jag inte en aning om, exempelvis att på 1700-talet kunde teatern gå ut på stan och mer eller mindre kidnappa barn de tyckte var fina och passande för teatern! Sedan tvingade man föräldrarna att skriva på papper att barnet fick vara inackorderat hos föreståndare/föreståndarinna eller i hem som teatern utsåg. De fick mat, kläder och utbildning men föräldrarna (pappan då) förlorade all makt över barnet. Många vittnar om att hemmen ofta var hemskt stränga. Om teatern sedan tyckte att barnet inte anpassade sig eller lärde sig snabbt nog kastade de ut ungen. Pjuh. Om barnet var framgångsrikt blev de fast på teatern, fick jobba gratis dygnet runt och blev ofta utnyttjade på olika sätt.

Jag hade heller ingen aning om hur extremt strikta talövningar alla skulle göra ända in på 1970-talet. Verkar vara väldigt svåra övningar (och otroligt onaturliga och fula med för den delen). Ingrid Luterkort berättar delvis själv om vad hon upplevde under sin utbildning men i stort är boken ögonvittnesskildringar blandat med djupgående historia.

Är man det minsta kulturellt alert så har man glädje av boken. Vissa kapitel är långrandiga rabblingar av årtal, men man behöver det för att förstå varför det blev som det blev längre fram i tiden. Oftast är det spännande. Och Luterkort har lyckats med en sak jag tror få skulle göra; skildra en delvis smutsig verksamhet utan att förarga alltför många personer.