Bilder från västkusten våren 2022
Vi var nere på stranden då och då och njöt av vind, saltstänk och små promenader i omgivningarna. Små och korta för att mitt hjärta skulle orka med och det gjorde det.
Havet var kallt. Det var första gången sedan det kroppsliga strulet började som jag koncentrerade mig på att vara i nuet på riktigt. Det var skön att komma iväg hemifrån.
Varbergs Kusthotell är ett gammalt sanatorium med en egen sanatoriekyrkogård. Det är så sorgligt och ödsligt även om omgivningen är vacker. Det är så onödigt att den ens behövts. Det måste ha varit så svårt för de föräldrar i Norrland som tvingades skicka ner sina barn för att de skulle få vård och få en chans att klara sig levande ur sjukdomen. Inte kan det alltid ha varit så härligt för de små barnen heller att vara hemifrån, sjuka och rädda och med hemlängtan. Jag vet inte hur man som föräldrar heller hanterar att ens barn dött ifrån dig, långt ifrån sig och att det är en själv som skickat bort barnet. Även om det är ett bra beslut måste det ha känts så oändligt tungt.
Det blommade och surrade överallt i dungar och backar. Jag hittade ett påskägg i en ihålig stubbe, men det var med i en påskäggsjakt så det gömde jag igen.
Vi var även i Falkenberg på Skrea strand. Falkenberg och Varberg är sommarstäder för den som jag som främst föredrar sol och bad. Det var vedervärdigt kallt nu i april, men så vackert.