"Flickan och dockskåpet" av Maud Reuterswärd

 

Har roat mig med att snabbläsa Flickan och dockskåpet. Sist jag läste den var jag inte tillräckligt gammal för att kunna relatera till den på ett sätt som var tänkt. Det är ju det som är så fantastiskt med böcker - vissa har en magisk tidpunkt i ung ålder, andra är tänkta för dig när du samlat på dig andra äldre erfarenheter och egenskaper. Läser man (som jag gjorde nu) om en bok uppfattar man den ibland helt annorlunda än första gången. Inte nödvändigtvis blir läsningen roligare eller mer spännande, men annorlunda. Det är en sorg och en härlighet att vissa böcker är reserverade till ens ungdomstid. Mindsetet och känslan av allt som Livet innebär var speciellt när man var yngre och kommer aldrig mer riktigt tillbaka. 

 

Hursomhelst, Flickan och dockskåpet är en berättelse om vuxet trots mot förväntningar. Den handlar även om oss människors tendens att gå runt jobbiga samtalsämnen, att prata om precis allt utom själva kärnan av någonting. Den handlar framförallt om känslan av frustration och våra olika sätt att hantera det som kokar inom oss. Allt illustrerat med hjälp av ett beskådat dockskåp och dess invånare. 

 

Boken är lättläst på ett vuxet vis utan onödigt knussel och utbroderingar. Varje ord har en mening. Så är det faktiskt inte alltid i böcker och jag kan inte säga att det enkla nödvändigtvis är bättre. Både invecklat krångel och ren pur svenska har sin charm.