"Häxa" av Celia Rees
Wow. "Bladvändare" är egentligen ett töntigt ord. Ändå är det nog det bästa jag kan komma på för att beskriva den här boken. Berättelsen utspelar sig för mycket länge sen, längre sen än man brukar skriva om (före 1700-talet) och det är svårt att relatera till de många vardagsbestyren kvinnorna i boken sysslar med. Att bli anklagad för att vara häxa eller ha med magi att göra var bokstavligt talat livsfarligt. Är det ju tyvärr än idag på vissa håll i världen...
Boken "Häxa" är baserad på en sann historia, eller åtminstone en nerdiktad historia som skulle kunna vara sann. Bitar av sönderrivna dagboksblad hittades insydda i ett lapptäcke i England. Författaren Celia Rees fick nys om anteckningarna, sammanställde och skrev en fiktiv berättelse om dem så som hon tror historien gick till. Oavsett hur mycket som stämmer av den eller inte är det fortfarande en riktigt bra berättelse om nybyggare i Amerika, om farliga båtfärder och om skrock och tron på Guds styrka och straff. Gud är ständigt närvarande. I böner och i psalmer och i oväder.
Berättelsen kryper under skinnet på en. Miljöerna i boken beskrivs så målande med en viss hyllning till naturen, karaktärerna känns genuina. Det som slår mig under läsningen är dock att jag förmodligen besitter en del kunskapsluckor gällande geografi och emigrantkunskap - jag har svårt att hänga med i vissa historiska händelser som det refereras till men så länge man inte stör sig alltför mycket på det utan koncentrerar sig på berättelsen istället så funkar det ju ändå.
Väldigt läsvärd bok. Öppet slut (hatar och älskar öppna slut) så om du inte kan tänka dig det kommer sista sidorna frustrera dig.
Boken "Häxa" är baserad på en sann historia, eller åtminstone en nerdiktad historia som skulle kunna vara sann. Bitar av sönderrivna dagboksblad hittades insydda i ett lapptäcke i England. Författaren Celia Rees fick nys om anteckningarna, sammanställde och skrev en fiktiv berättelse om dem så som hon tror historien gick till. Oavsett hur mycket som stämmer av den eller inte är det fortfarande en riktigt bra berättelse om nybyggare i Amerika, om farliga båtfärder och om skrock och tron på Guds styrka och straff. Gud är ständigt närvarande. I böner och i psalmer och i oväder.
Berättelsen kryper under skinnet på en. Miljöerna i boken beskrivs så målande med en viss hyllning till naturen, karaktärerna känns genuina. Det som slår mig under läsningen är dock att jag förmodligen besitter en del kunskapsluckor gällande geografi och emigrantkunskap - jag har svårt att hänga med i vissa historiska händelser som det refereras till men så länge man inte stör sig alltför mycket på det utan koncentrerar sig på berättelsen istället så funkar det ju ändå.
Väldigt läsvärd bok. Öppet slut (hatar och älskar öppna slut) så om du inte kan tänka dig det kommer sista sidorna frustrera dig.