Vårens kurser och lite om september

Idag ägnade jag en viss tid åt att anmäla mig till vårens högskolekurser. Som vanligt blev det en salig blandning, men tonvikten ligger på musik i år. Jag önskar mig en kandidat i historia och en i svenska, men just nu är inte tiden för det. Istället blir det något mer lättsamt, något jag redan kan. Det underlättar förhoppningsvis examinationerna. 
 
 
Tänk att i så många år har jag suttit på helspänn framför den här vyn. Det är höstens kurser, vårens kurser, sommarens kurser. På gång och med intellektet redo, men ändå så oändligt sårbar när undervisningen väl drar igång. Kanske är det sårbarheten som gör oss mottagliga för kunskap. Om vi inte tvivlade på vår förmåga, skulle vi då fortfarande vara i utveckling? Jag älskar det och jag hatar det. Tror det är bra. 

I övrigt uppfyller min favoritmånad just nu alla mina önskningar. Det är för det mesta torrt, soligt och färgerna börjar så smått att spraka. September är som lilla nyår för mig. Höstens nystart, en chans att börja om på många sätt. För att inte tala om den gyllene tid då man gick och köpte fina block och pennor till terminen på den tiden man var tvungen att köpa kontorsmaterial! Idag får jag nöja mig med standardutbudet hos landets största kontorsföretag, men det går också an.