Speed reading
En sak som andra kommenterar ibland är hur jag läser. Ibland tycker man att jag läser slarvigt, ibland för fort, ibland undrar man om jag verkligen hann med allt. Och sen blir man förvånad över att jag faktiskt gjorde det.... Men det är ingen magi eller supertalang direkt utan det är jag som ägnar mig åt så kallad speed reading. Det innebär att man istället för att läsa från vänster till höger rad efter rad utgår från mitten av en text och läser som "strålar" ut i alla riktningar. Hjärnan kopplar efter lite lästräning ihop orden med varandra i rätt ordning automatiskt så det bildar vettig betydelse. Man ser helt enkelt resten av orden ändå trots att man börjar i mitten. Det kräver lite träning men när man väl lärt sig går det undan och man kan läsa stora mängder text mer effektivt.
Det finns tillfällen när speed reading inte är lämpligt. I serietidningar till exempel (fast då har man väl å andra sidan inte så bråttom) och i text där det förekommer väldigt mycket talstreck. I övrigt är det ett utmärkt verktyg för att ta sig fram i litteratur snabbt.
Det finns tillfällen när speed reading inte är lämpligt. I serietidningar till exempel (fast då har man väl å andra sidan inte så bråttom) och i text där det förekommer väldigt mycket talstreck. I övrigt är det ett utmärkt verktyg för att ta sig fram i litteratur snabbt.
Detta kan vara århundradets sämsta förklaring men jag utgår från de röda linjerna, en i taget. De lila strecken är i vilken riktning jag "tittar". Jag skriver "tittar" för det sker i periferin, som när man skymtar sin egen näsa men inte ser den på riktigt. På så sätt läser jag alltid i minst två riktningar, oftast tre. Det gör att jag kan hoppa ner direkt från första röda strecket till det andra och på så sätt snappa upp det som står utan att läsa det ord för ord.