Amortera åt andra?
En het potatis som regelbundet kommer upp i ekonomiska debatter är frågan om huruvida man ska betala på andras lån eller inte. Ett självklart nej tycker många, andra menar att det är en solidaritetshandling att hjälpa till att betala. Särskilt om man har ett kärleksförhållande och äger saker eller hem separat.
Tänk dig att man flyttar in hos en person, låt oss säga att det är en man för enkelhetens skull, i hans hus. Han äger huset själv men har huslån. Nä du flyttar in har ni gemensam hushållsekonomi. Ni delar elräkningen, matinköpen och eventuell uppvärming av bostaden till exempel. Han amorterar på huslånet som ju står i hans namn. Därefter går tankarna isär. Vissa menar att den inflyttade parten enbart ska betala gemensamma driftskostnader. Den nya partnern bor ju där och nyttjar bostaden med värme, el, vatten och mat i kylskåpet - men huslånet är bara mannens ansvar. Andra menar att självklart ska man dela även amorteringskostnaden varje månad för allt annat vore egoistiskt. Det man utnyttjar ska man självklart betala för, men ett huslån har man ju trots allt inte valt själv såvida man inte äger bostaden. Ingen bor ju gratis inneboende så där är det bara att fiska upp plånboken, men betala andras lån? Det är bara dumt.
Låt oss klargöra detta: jag är icke en snål person. Men heller inte en dum sådan. Jag förstår inte hur man kan tycka det är vettigt eller normalt att betala andras räkningar som de själva dragit på sig. Jag har till exempel haft ett billån. Om jag låter andra samåka med mig betalar de bensinkostnaden (och om man är riktigt snål även en slitageavgift, så snål är inte jag) men att kräva att de ska betala på mitt billån är ju världsfrånvänt.
Jag äger bilen = jag betalar den.
Jag valde att köpa den = jag betalar den.
Jag kör den = jag betalar den.
Andra åker med i den = de betalar för resan.
Så enkelt vore det, om vi inte blandade in så mycket moraliskt krånglande i det hela.
Att betala för något man inte äger eller kan dela/ta med sig när man lämnar relationen är urbota dumt. Naturligtvis vill alla ha någon som hjälper till att betala av deras skulder. När det kommer till ekonomi har kärlek och omtanke ingen betydelse ty din skuld är din. Är man en generös miljardär så kan man förstås göra vad man vill med sin ekonomi, men i övrigt bör man inte strössla pengar på andras konsumtion. Känslan av att vara en godhjärtad medfinansiär är fin men det är inte särskilt ekonomiskt försvarbart trots allt.
Tänk dig att man flyttar in hos en person, låt oss säga att det är en man för enkelhetens skull, i hans hus. Han äger huset själv men har huslån. Nä du flyttar in har ni gemensam hushållsekonomi. Ni delar elräkningen, matinköpen och eventuell uppvärming av bostaden till exempel. Han amorterar på huslånet som ju står i hans namn. Därefter går tankarna isär. Vissa menar att den inflyttade parten enbart ska betala gemensamma driftskostnader. Den nya partnern bor ju där och nyttjar bostaden med värme, el, vatten och mat i kylskåpet - men huslånet är bara mannens ansvar. Andra menar att självklart ska man dela även amorteringskostnaden varje månad för allt annat vore egoistiskt. Det man utnyttjar ska man självklart betala för, men ett huslån har man ju trots allt inte valt själv såvida man inte äger bostaden. Ingen bor ju gratis inneboende så där är det bara att fiska upp plånboken, men betala andras lån? Det är bara dumt.
Jag äger bilen = jag betalar den.
Jag valde att köpa den = jag betalar den.
Jag kör den = jag betalar den.
Andra åker med i den = de betalar för resan.
Så enkelt vore det, om vi inte blandade in så mycket moraliskt krånglande i det hela.
Att betala för något man inte äger eller kan dela/ta med sig när man lämnar relationen är urbota dumt. Naturligtvis vill alla ha någon som hjälper till att betala av deras skulder. När det kommer till ekonomi har kärlek och omtanke ingen betydelse ty din skuld är din. Är man en generös miljardär så kan man förstås göra vad man vill med sin ekonomi, men i övrigt bör man inte strössla pengar på andras konsumtion. Känslan av att vara en godhjärtad medfinansiär är fin men det är inte särskilt ekonomiskt försvarbart trots allt.