Åttastenen
Tänk att i alla tider har folk haft referenspunkter på sin väg. Man har pratat om "ensamma trädet" eller "korsningen" eller "där Janssons skog börjar". Interna uttryck och beskrivningar som endast rör den som är invigd och bekant med omgivningen. Jag har åttastenen på en sträcka jag går ofta. Orkar jag inte gå så långt kan jag åtminstone gå till åttastenen och tillbaka.
När jag var tio år så hade jag min första sköthäst. När vi red ut i sällskap med andra skulle vi ofta rida till röa grinn. Den röda grinden. Det fanns ingen röd grind där eller ens en grind överhuvudtaget men det hade funnits förr. Så sa de äldre och de som visste. Jag tänker fortfarande på röa grinn varje gång jag åker förbi såhär 24 år senare. Makalöst vad ett minne kan leva länge. Hela livet faktiskt.
När jag var tio år så hade jag min första sköthäst. När vi red ut i sällskap med andra skulle vi ofta rida till röa grinn. Den röda grinden. Det fanns ingen röd grind där eller ens en grind överhuvudtaget men det hade funnits förr. Så sa de äldre och de som visste. Jag tänker fortfarande på röa grinn varje gång jag åker förbi såhär 24 år senare. Makalöst vad ett minne kan leva länge. Hela livet faktiskt.
Innan moderna kommunikationsmedel gällde det sagda ordet starkare än idag. "Vi möts klockan två vid milstenen" betydde verkligen att du skulle vara där halv två och vänta på din vän. Dök du inte upp klassades du som opålitlig, så på ett sätt sorterade dåliga vänner ut sig själva. Det är svårare att navigera vänskaper idag när tusen dåliga ursäkter tvunget bör accepteras. Det är som i visan "Då väntar jag vid vägarna". Väntan och tiden i centrum.
När jag vandrar genom hagarna i de ljumma junidagarna
då väntar jag vid vägarna om sommaren
Ty jag väntar på min hjärtans kär såsom inte är som andra är
Jag ville nog att du var här att bli min vän
Rönn står i blomma, svalorna komma
och alla fåglar kommit nu men varför kommer inte du?
När jag vandrar genom hagarna i de ljumma junidagarna
då väntar jag vid vägarna på dig
När det blånar över tuvorna och de gråa, skygga duvorna
de sova under granarna om sommaren
Då är det dig jag tänker på där jag vankar hem på vägar grå
Du kom ej alls, du sov väl då min hjärtans vän
Rönnblommor söver, nypon och klöver
De somna in i natten nu men varför, varför sover du?
När det blånar över tuvorna och de gråa, skygga duvorna
De sova under granarna, då sover du
då väntar jag vid vägarna om sommaren
Ty jag väntar på min hjärtans kär såsom inte är som andra är
Jag ville nog att du var här att bli min vän
Rönn står i blomma, svalorna komma
och alla fåglar kommit nu men varför kommer inte du?
då väntar jag vid vägarna på dig
När det blånar över tuvorna och de gråa, skygga duvorna
de sova under granarna om sommaren
Då är det dig jag tänker på där jag vankar hem på vägar grå
Du kom ej alls, du sov väl då min hjärtans vän
Rönnblommor söver, nypon och klöver
De somna in i natten nu men varför, varför sover du?
När det blånar över tuvorna och de gråa, skygga duvorna
De sova under granarna, då sover du