"Flugornas herre" av William Golding
Har ägnat mig åt denna guldklimp några kvällar. (Det blir inga längre läspass med en bebis i närheten precis....) Egentligen var det filmatiseringen som drev på det hela - jag vill aldrig se en film innan jag läst boken.
Flugornas Herre är ju ansett som klassiker och något man därför bör ha läst i ung ålder, men jag sparar förstås det goda till sist. Texten är lätt obehaglig genom hela boken. Mänsklig psykologi är inte alltid en mysig barnlek oavsett hur många barn som är inblandade. Boken avancerar mer och mer i sin handling, det börjar med relativt oskyldigt kivande och slutar med dråp. Jag säger dråp och inte mord för det är inte ett kontrollerat dödande vi talar om utan just det där obehagliga psykologiska som träder in.
Ett intressant perspektiv är att författaren är i den ålder då han själv upplevt andra världskriget, och det märks i hans text. Det blir så naturligt för karaktärerna att ha 40-talsretorik, 40-talskläder, 40-talsmoral och tidstypiska önskemål. Lika självklart är det att det enbart är pojkar inblandade i boken. Karaktärerna är nämligen uteslutande män.
Jag gillar böcker som utmanar och kräver lite tankemöda och i Flugornas herre förekommer ett avsnitt som är av en mer övernaturlig karaktär som kräver lite ansträngning för att förstå vad som menas. Tätt därefter ska en pojke jagas med en stör "vässad i båda ändar". Det irriterade mig lite att jag inte förstod poängen med det. Skulle de dubbelavrätta två personer med samma spjut? Skulle jägaren begå någon slags självskada? Jag kom inte på vad författaren hintade om. Inte förrän jag tänkte tillbaka på handlingen dittills insåg jag att stören var till för att spetsa det avhuggna huvudet på och sätta ner i marken.... Ingen mild historia, som sagt.
Flugornas Herre är ju ansett som klassiker och något man därför bör ha läst i ung ålder, men jag sparar förstås det goda till sist. Texten är lätt obehaglig genom hela boken. Mänsklig psykologi är inte alltid en mysig barnlek oavsett hur många barn som är inblandade. Boken avancerar mer och mer i sin handling, det börjar med relativt oskyldigt kivande och slutar med dråp. Jag säger dråp och inte mord för det är inte ett kontrollerat dödande vi talar om utan just det där obehagliga psykologiska som träder in.
Ett intressant perspektiv är att författaren är i den ålder då han själv upplevt andra världskriget, och det märks i hans text. Det blir så naturligt för karaktärerna att ha 40-talsretorik, 40-talskläder, 40-talsmoral och tidstypiska önskemål. Lika självklart är det att det enbart är pojkar inblandade i boken. Karaktärerna är nämligen uteslutande män.
Jag gillar böcker som utmanar och kräver lite tankemöda och i Flugornas herre förekommer ett avsnitt som är av en mer övernaturlig karaktär som kräver lite ansträngning för att förstå vad som menas. Tätt därefter ska en pojke jagas med en stör "vässad i båda ändar". Det irriterade mig lite att jag inte förstod poängen med det. Skulle de dubbelavrätta två personer med samma spjut? Skulle jägaren begå någon slags självskada? Jag kom inte på vad författaren hintade om. Inte förrän jag tänkte tillbaka på handlingen dittills insåg jag att stören var till för att spetsa det avhuggna huvudet på och sätta ner i marken.... Ingen mild historia, som sagt.