"Lilla Marie" av Mats Wahl

Jag föredrar vuxenböcker, men ibland slinker det emellan en och annan ungdomsbok. "Lilla Marie" är en sådan. Det märks förvisso att den är skriven under en tid då det var helt otänkbart med rebelliska tjejer men den är inte desto mindre spännande för det. Sällan har en berättelse tagit så många vändningar inom samma pärmar. Det är en berättelse om sökandet efter en identitet och det besvärande faktum när andra tillskriver dig en identitet du inte känner är riktigt du. En berättelse om otroligt mycket våld (faktiskt nästan surrealistiskt mycket), båtar, aggressivitet och svensk sommar. Språket håller jämn stil hela boken igenom vilket måste sägas vara lite ovanligt när det gäller just ungdomsböcker. Historien är väl uttänkt och går ihop fint inte bara i slutet, utan även under berättelsens gång. Många gånger hajar man dock till när huvudkaraktären Marie tänker helt tvärtemot vad de flesta normala människor hade gjort. Det fina med det är att det är väldigt utvecklande att läsa böcker där man tvingas acceptera en karaktär som man inte känner igen sig i. Det blir jobbigare att läsa, men inte mindre nyttigt för det. Som alltid gillar jag när boken inte ger alla svar utan man måste fundera ut vissa bitar själv. Ibland kommer man aldrig fram till något som känns sannolikt. (Det är då man vet att man fortfarande har läslusten kvar.)