Sent i säng
Inatt har varit en sån där jobbig natt. Utan speciell anledning egentligen. Jag har varit ensam hemma med lilla H, resten av familjen är på festival. Jag har aldrig haft svårt för att vara själv (var mycket för mig själv som barn och uppskattar lugn och ro) men ändå sover jag ibland dåligt när jag är ensam i huset. Det blir ödsligt. Hur mycket jag än är less på barnens slammer och oväsen - för att inte tala om Peters snarkande - så blir det så väldigt tyst när de inte är här. Kanske blir jag känsligare som nyförlöst mamma också.
Natten har ägnats åt grubblerier över precis allting i hela världen. Ju mer man grubblar desto dummare blir man, för man grottar ner sig i saker och tänker inte längre logiskt. Tankar, oro, vända och vrida på saker. Saker man egentligen inte behöver grubbla så mycket på men som natten suddar ut konturerna på så de blir otydliga. Saker som exempelvis....
Ekonomi
Föräldraskapets negativa sidor
Längan efter jobbet
Har han/hon något emot mig?
Träning och hälsa
Sommaren är snart slut
Rädsla för utanförskap under föräldraledighet
Irrationell ilska
Känslan av att vilja sticka ifrån alla plikter
Dåligt samvete över de äldre barnen
Starka känslor av kärlek
Rädsla för att förlora närstående
Vad gammal jag börjar bli! Vad har jag gjort med mitt liv?
Velighet kring flytta, inte flytta, flytta, inte flytta.....
En allmän känsla av att vara nedstämd helt enkelt. Deppig pajas. Jag vet att det går över och jag ser ju att det bara är tankar, inte verkliga problem. Ändå är det så svårt att bryta när man väl börjat. Jag har dock kommit till den insikten redan för länge sen att jag funkar faktiskt inte bra alls när jag är vaken för länge. Jag behöver gå och lägga mig i tid, helst innan 23, för att behålla positiviteten. Jag vet inte varför det är så, men jag är inte gjord för att vara vaken på natten. Går gärna upp tidigt och lägger mig tidigt för det mår jag bäst av. Inatt la jag mig inte förrän närmare midnatt och det är för sent för mig - då föds grubblerierna. Klockan tre på natten kom Peter hem och oron lindrades. Det är väl någon sån där stenåldersinstinkt om att flocken kan sova när samtliga flockmedlemmar är tillbaka på boplatsen.
Hursomhelst så är natten förbi nu. Ny dag, nya möjligheter, nya problem, nya lösningar.
Natten har ägnats åt grubblerier över precis allting i hela världen. Ju mer man grubblar desto dummare blir man, för man grottar ner sig i saker och tänker inte längre logiskt. Tankar, oro, vända och vrida på saker. Saker man egentligen inte behöver grubbla så mycket på men som natten suddar ut konturerna på så de blir otydliga. Saker som exempelvis....
Ekonomi
Föräldraskapets negativa sidor
Längan efter jobbet
Har han/hon något emot mig?
Träning och hälsa
Sommaren är snart slut
Rädsla för utanförskap under föräldraledighet
Irrationell ilska
Känslan av att vilja sticka ifrån alla plikter
Dåligt samvete över de äldre barnen
Starka känslor av kärlek
Rädsla för att förlora närstående
Vad gammal jag börjar bli! Vad har jag gjort med mitt liv?
Velighet kring flytta, inte flytta, flytta, inte flytta.....
En allmän känsla av att vara nedstämd helt enkelt. Deppig pajas. Jag vet att det går över och jag ser ju att det bara är tankar, inte verkliga problem. Ändå är det så svårt att bryta när man väl börjat. Jag har dock kommit till den insikten redan för länge sen att jag funkar faktiskt inte bra alls när jag är vaken för länge. Jag behöver gå och lägga mig i tid, helst innan 23, för att behålla positiviteten. Jag vet inte varför det är så, men jag är inte gjord för att vara vaken på natten. Går gärna upp tidigt och lägger mig tidigt för det mår jag bäst av. Inatt la jag mig inte förrän närmare midnatt och det är för sent för mig - då föds grubblerierna. Klockan tre på natten kom Peter hem och oron lindrades. Det är väl någon sån där stenåldersinstinkt om att flocken kan sova när samtliga flockmedlemmar är tillbaka på boplatsen.
Hursomhelst så är natten förbi nu. Ny dag, nya möjligheter, nya problem, nya lösningar.