"När alla ljuger" av Peter Pohl

 

 

Peter Pohl är en av mina absoluta favoritförfattare och har varit det sedan jag var väldigt ung. Tror det var strax före tonåren som jag upptäckte hans fantastiska sätt att måla ut miljöer. Framförallt så har jag alltid lockats av det andra tycker är meningslöst djupt dravel från vilsna själar. Det ger mening på riktigt, enligt mig så. 

 

"När alla ljuger" är inte mitt favoritverk av honom men likväl en välskriven historia. Huvudinnehållet i boken är genomgående att man ställer sig frågan vem eller helst vilka man egentligen kan lita på. Vem finns där och vem låtsas bara? Vem talar sanning? Är sanning en definitionsfråga? Alltid, aldrig eller bara ibland? Vem avgör vad som är en lögn? Vem avgör hur allvarlig den är? Är människors egenskaper egentligen en produkt av vår fantasi eller är de förutbestämda? 

 

Boken åldras knackigt på grund av att författaren väljer att ta med tekniska detaljer som numera är gammalmodiga, men det spelar mindre roll i sammanhanget då fokus ligger på karaktärerna i boken. Den är spännande, ger inga givna svar men ändå vill man veta fortsättningen. Små ledtrådar lägger han ut för att bibehålla intresset för storyn och det funkar. Finns en del tabubelagda ämnen med i boken och jag uppskattar alltid folk som inte väjer för det obekväma. 

 

 Jag älskar och hatar att Peter Pohl har en tendens att lämna öppna slut. Man vet aldrig riktigt om man förstått boken såsom han menade och egentligen tror jag det är precis det som är meningen. I detta fallet slutar boken snöpligt (vill inte spoila men i det här fallet är det nog bra att känna till det i förväg) och det är frustrerande men intelligent uttänkt. Läsvärd historia, absolut. Kan avslöja att om man är intresserad av ekonomi får man nog ut ännu mer av att läsa boken.