"Hon hette Esmeralda - berättelsen om lilla hjärtat" av Melinda Jacobs

 
Läste för en tid sedan ut detta dokumentära verk. Det är märkligt, men boken hade lika gärna kunnat heta "Allt om Melindas förträfflighet". Det är sant och riktigt att det var ett katastrofalt misslyckande att Esmeraldas föräldrar fick tillbaka henne. Utan att känna någon inblandad räcker det ändå till att begripa att ett granskat och godkänt familjehem utan missbruk är bättre än en att bo på en madrass i en pundarkvart. Det gör dock inte det hela desto mindre osmakligt att profitera på flickans död, och då talar jag inte enbart om boken. Det finns inte en tevesoffa som inte har haft snyfttimme med Melinda. Och ja, det är sorgligt och grymt det som hänt.

Jag hade velat läsa en bok om Esmeralda, men det går inte att skriva hur mycket som helst utan att lämna ut hennes integritet fullständigt. Därför handlar den här boken enbart om Melinda och hur fantastisk hon är. Och det kanske hon är, vad vet jag? Många beslut fattas i boken som jag personligen aldrig skulle kunna acceptera. Går inte in på detaljer utan är man nyfiken får man läsa och skapa sig en egen uppfattning, men jag anser det vara tydligt i boken att all anknytning faktiskt inte är sund och normal även om den råkar vara trevlig. Gränsen är fin mellan "välvilligt inställd" och "besatt".