Åsunda Ryttarförening

Ja, en förening som jag är uppvuxen i har gått i graven. Det är naturligt men skapar ändå ett visst tomrum. Materialet, det vill säga medlemmarna och hästarna, räckte inte till. Det finns så många fina minnen från min första ridskola! Jag red min första lektion där. Travade utan att hålla i mig första gången. Galopperade första gången. Var på ridläger första gången. Red ut första gången. Höll i egna ridlektioner första gången. Ja, allt som var den första gången av något hästigt skedde överhuvudtaget där. Det kommer alltid vara speciellt. 

Ett par gånger då och då hälsar jag på ridskolan, eller stallet som det bara är numera. Blev så förvånad men glad över anslagstavlan som man alltid hade för vana att titta på först av allt när man kom in, för att kolla om det skett något nytt. År 2008 tror jag det var jag satte upp de vita skyltarna och gjorde avgränsningar för ridskolans olika delar. Över ett decennium senare sitter de kvar! Det är ju fantastiskt.