Idrottsliga dispyter
Expressen har just nu en artikel som avhandlar att Samernas riksidrottsförbund nekas inträde i det nationella Riksidrottsförbundet. Då det är ett erkänt faktum att samerna delvis varit negativt särbehandlade väcker det förstås befolkningens sympatier – tills man sätter sig in i frågan. Bakgrunden till konflikten är inte alltför komplicerad.
https://www.expressen.se/sport/foreningsliv/samernas-kamp-for-att-idrotta-ar-illa/
För att få komma med i riksidrottsförbundet är det ett krav att idrotten man bedriver ska vara öppen för alla. Det är inte tillåtet att utesluta medlemmar på grund av annan orsak än ren misskötsel. För att få vara medlemsförening i förbundet måste man också följa regler om god idrottsanda som förbundet ställer som motkrav för sina medlemmar. I gengäld ges ekonomiskt stöd. Det är det ekonomiska stödet samerna vill åt – men haken är att de vill enbart att samer ska få tävla i deras eget förbund. Tävlingarna är därmed inte öppna för alla varpå Riksidrottsförbundet säger nej. Rubriken om att samerna ”nekas inträde” med tillhörande underrubrik om att Samernas idrottsförbund har svårt att försörja sig själva försöker tala till våra hjärtans empati men den smutsas därefter ner relativt snabbt av verkligheten. Argumentet som Samernas riksidrottsförbund motiverar uteslutningen med baseras på att det är viktigt att värna om samisk kultur – vilket det absolut är. Dock sker ett sådant värn på bästa sätt med transparens och inte genom uteslutningsmetoden. Därför ska samma regler gälla för alla och inga sympatislantar ska delas ut utan en väl underbyggd ansökan ska istället vara ingrediensen i den idrottsliga soppan.
För att uttrycka det metaforiskt; vill man ha en kaka får man också följa reglerna vid fikabordet. ”Samernas vilja att idrotta – på andras bekostnad” borde vara en lämpligare rubrik. Jag har också en liten misstanke om att det skulle komma att ses som en stor skam om någon icke-same (tänk vilket ramskri det skulle bli om vi vände på det och sa icke-svensk?) briljerade hem en guldmedalj i lassokastning, som är en av sporterna Samernas riksidrottsförbund organiserar. Det får bara inte hända.
Eller jo. Må bäste man vinna.
https://www.expressen.se/sport/foreningsliv/samernas-kamp-for-att-idrotta-ar-illa/För att få komma med i riksidrottsförbundet är det ett krav att idrotten man bedriver ska vara öppen för alla. Det är inte tillåtet att utesluta medlemmar på grund av annan orsak än ren misskötsel. För att få vara medlemsförening i förbundet måste man också följa regler om god idrottsanda som förbundet ställer som motkrav för sina medlemmar. I gengäld ges ekonomiskt stöd. Det är det ekonomiska stödet samerna vill åt – men haken är att de vill enbart att samer ska få tävla i deras eget förbund. Tävlingarna är därmed inte öppna för alla varpå Riksidrottsförbundet säger nej. Rubriken om att samerna ”nekas inträde” med tillhörande underrubrik om att Samernas idrottsförbund har svårt att försörja sig själva försöker tala till våra hjärtans empati men den smutsas därefter ner relativt snabbt av verkligheten. Argumentet som Samernas riksidrottsförbund motiverar uteslutningen med baseras på att det är viktigt att värna om samisk kultur – vilket det absolut är. Dock sker ett sådant värn på bästa sätt med transparens och inte genom uteslutningsmetoden. Därför ska samma regler gälla för alla och inga sympatislantar ska delas ut utan en väl underbyggd ansökan ska istället vara ingrediensen i den idrottsliga soppan.
För att uttrycka det metaforiskt; vill man ha en kaka får man också följa reglerna vid fikabordet. ”Samernas vilja att idrotta – på andras bekostnad” borde vara en lämpligare rubrik. Jag har också en liten misstanke om att det skulle komma att ses som en stor skam om någon icke-same (tänk vilket ramskri det skulle bli om vi vände på det och sa icke-svensk?) briljerade hem en guldmedalj i lassokastning, som är en av sporterna Samernas riksidrottsförbund organiserar. Det får bara inte hända.
Eller jo. Må bäste man vinna.